1769-1830 British Sir Thomas Lawrence Galleries was a notable English painter, mostly of portraits. He was born in Bristol. His father was an innkeeper, first at Bristol and afterwards at Devizes, and at the age of six Lawrence was already being shown off to the guests of the Bear as an infant prodigy who could sketch their likenesses and declaim speeches from Milton. In 1779 the elder Lawrence had to leave Devizes, having failed in business and Thomas's precocious talent began to be the main source of the family's income; he had gained a reputation along the Bath road. His debut as a crayon portrait painter was made at Oxford, where he was well patronized, and in 1782 the family settled in Bath, where the young artist soon found himself fully employed in taking crayon likenesses of fashionable people at a guinea or a guinea and a half a head. In 1784 he gained the prize and silver-gilt palette of the Society of Arts for a crayon drawing after Raphael's "Transfiguration," and presently beginning to paint in oil.   Related Paintings of Sir Thomas Lawrence :. | Portrait of Queen Charlotte | Lawrence exhibited in 40 Royal Academy annual exhibitions | Portrait of Mrs Wolff | Portrait of Sir Arthur Wellesley, Duke of Wellington | Portrait of Caroline |
Related Artists:
Conrad Faber von Kreuznach
painted Portrait of Johann von Glauburg in 1545
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Johannes Cornelisz Verspronck
(between 1600 and 1603, Haarlem - buried June 30, 1662, Haarlem) was a gifted Dutch Golden Age portraitist. He was the son of the painter Cornelis Engelsz from Gouda, who taught him to paint portraits. In 1632 he became a member of the Haarlem Guild of St. Luke and started a successful career as a portraitist of mostly Catholic sitters in Haarlem. He may have been a Frans Hals pupil, and was strongly influenced by him, especially in his natural expressions and relaxed poses. He is best known for his exactness in painting details such as jewelry and lace, which made him quite popular with female sitters. Most notably, he won a lucrative commission in 1642 for a group portrait of the regentesses of the St. Elisabeth Gasthuis, at the time the wealthiest charity institution in Haarlem. This was won at the expense of Frans Hals himself, who had painted the regents of the St. Elisabeth Gasthuis in 1641 and fully expected to win the commission for the women.